Jag hade egentligen tänkt skriva om hur det är att vara politiker i miljöpartiet både i lokalnivå men även på riksnivå. Jag tänkte berätta om hur det är att plugga i Uppsala och bo i Botkyrka i Stockholm. Jag är ju även ordförande för en fotbollsförening med 1 000 medlemmar. Så egentligen har jag mycket att berätta om men jag väljer att inte göra det för att lämna plats åt det som har varit i diskussion på sistone. Det handlar om Omar Mustafa, eller egentligen om vilka som får vara med i politiken.

Under den massiva kritiken som påbörjades i samband med att Omar blev invald i partistyrelsen var det ingen ifrån partiledningen som stöttade honom. Jag tänkte på min tid för ungefär ett år sedan när jag blev invald i miljöpartiets partistyrelse, jag kände enormt värme och det var så välkomnande. Skillnaden ligger väl både i parti och person, men vart är skillnaden störst? Parti eller person? Jag tror att svaret är parti…

Omar Mustafa har också skapat en debatt om troende får eller kan delta i ett politisk parti? Att man svarar ja innebär inte alltid det i verkligheten. Det mesta som stog på tidningarna om Omar Mustafa stämde inte. Det var lögner för att smutskasta honom. En del av de var politiker…. Hur kan vi ha politiker som ljuger, som smutskastar andra politiker med lögner som inte stämmer. Borde inte dessa personer lämna sina förtroendeposter så fint som det heter….