Två städer blir en
Stockholm består egentligen av sammanslagning av två städer. Det område som kallades norra malmen och södermalm. Sedan 1529 så fördes invånarna in i det som kallades för Stockholm stad. Norrmalm stod rådets 7 procent av för stadens borgare för hela 41 procent av skattekraften enligt en skattelängd från år 1627. Norrmalmsborna ville därför stärka sin ställning och har i omgångar velat ha privilegier som aldrig utfärdades. Det uppstod en konstig situation när två städer låg bredvid varandra och konkurrerade på ett sätt som saknade motsvarighet i Europa. Bland annat hänvisade norrmalms borna till ett löfte som Gustav II Adolf 1616 skulle ha gett om särskilda stadsprivilegier. Men det beslutades (1635) att Norr- som södermalm skulle tillsammans bilda ”ett corpus” och lyda under samma jurisdiktion och regeras av borgmästare och råd vid stortorget.
Stockholm började få en större andel av handeln i landet som steg under 1600-talet. Två tredjedelar av rikets import och export gick över Stockholm. Främst bland varorna fanns metall och spannmål. Stockholm växte och många sökte sig till Staden, inte minst från Finland. 1640-började området som benämns som skeppsbron att växa fram. Nya tomter och boenden växte fram.
1700-talet startade en stor brand i staden. Då många hus bestod av trähus spred sig branden snabbt. Efter det började men prioritera att bygga stenhus. Det började ge staden en helt annan utseende. Byggnader som var 2-3 våningar byggdes också. 1856 passerade antal invånare i Stockholm 100 000 strecket. Stockholm behövdes byggas ut ytterligare. Det är också då industrialismen sätter riktigt fart i Stockholm. Fattigdomen runt om i landet gjorde att allt fler flyttade till Stockholm. Utbyggnaden av järnvägen förenklade också flytten. 1871 färdigställdes centralstationen. Områden som Birger Jarlsgatan, Valhallavägen, Narvavägen, Karlaplan och ringvägen började ta form. Under 1880 växte därför Stockholms folkmängd med 46 %. Det var också då Stockholm även började växa mot höjden med flervåningshus, 5-våningar. Efter 1900-talet började områden som enskede, hässelby, hammarbysjöstad att komma fram. Bostadsbristen gjorde att flera nya bostäder började byggas utanför tullarna. Och för första gången efter 1930-talet var det fler som bodde utanför tullarna än innanför tullarna.
En ny stadsplanering börjar ta fram genom inspiration ifrån andra länder. Det skapas mindre samhällen med närhet till service och omsorg som banker, post, apotek, biograf osv. Utifrån dessa mindre samhällen skapas det också tunnelbanelinjer och bussförbindelser emellan. Efter 50-talet växer områden som årsta, högdalen, hökarängen, fruängen, gubbängen och farsta fram. Samma mall användes på många andra förorter en centrum nära tunnelbanan. Höghus nära centrum och längre bort enfamiljshus. 1965 beslutades i riksdagen om miljonprogrammet, det vill säga att man skulle bygga en miljon bostäder under en tioårsperiod. Då uppstod områden som skärholmen och järva. Historiskt sätt har de förorter som bildats, eller stadsdelar haft en problemfas som därefter genomgått en förändring mot ökad social balans, och ganska ofta förvandlats till eftertraktade områden för bostadssökande Stockholmare.
Skeppsholmen: Strax utanför nationalmuseum vid bron över till skeppsholmen. Där låg varvet där bland annat skeppet Vasa byggdes, nuvarande Blasieholmens östra strand, vid nybroviken. Verksamheten flyttades 1640 till skeppsholmen och haft verksamhet där ända till 1969. Efter det flyttades verksamheten till Muskö, södra skärgård. Vid skeppsholmen låg marinens gamla högvaktslokal från 1776. Salutkanoner står placerad och en bit ifrån finns amiralitetshuset. Där fanns även Johan III:s (kung 1568-92) lusthus. Det gav också namn under sin tid till området som Lustholmen. I Skeppsholmen hittar du också vid vattnet en tennisbana, som är Sverige första utomhusbana. Det var Kung Oscar II som lät bygga den 1882, med inspiration av brittiska sjöofficerare som hade spelades då i Portsmouth. Ned mot Kastellholmen, sänkte man i början av 1700-talet en antal farktyg, främst erövrade ryska galärer, för att försvåra för en angripare att nå stranden och landstiga. Idag är de sänkta fartygen värdefulla objekt för marinarkeologerna.
Det har inte alltid varit lätt att uppskatta hur många som bodde i Stockholm. Förut fick man räkna utifrån skattelängderna och utifrån det skulle man uppskatta hur många stockholmare det hade gått på varje skattebetalare. Utifrån den metoden tror man att i början av 1400-talet och 1500-talet fanns det mellan 6 000 – 7 000 bofasta människor i Stockholm. På den tiden ansågs Europas största stad vara Konstantinopel, som 1453 erövrades av turkarna, omvandlades omgående till det Osmanska imperiets huvudstad (som numera heter Istanbul). Här bodde vid mitten av 1500-talet minst en halv miljon invånare.
Stor del av 1400-talet beskrevs Stockholm som en Tysk-Svensk stad. Det beror på att många tyska har suttit i de olika beslutande råden och haft inflytande inom Stockholms politik. 1600-talet bestod av en stor befolkningsökning i staden, trots återkommande pestepidemier. På 1700-talet var det runt 60 000 invånare i Stockholm, utav de var det ungefär 3 000 som var finländare. På den tiden fanns en stor hungersnöd i Finland, även i Estland. Många sökte sig då till Sverige och däribland Stockholm. Det var under 1700-talet som pesten härjade. Det uppskattas att var fjärde Stockholmare avled under pesten. Vid slutet av 1721 hade Stockholms invånarantal sjunkit till ca 45 000. 1740 uppskattas vara det året där invånarantalet nådde igen till tiden innan pesten. År 1820 hade antalet Stockholmare ökat till drygt 75 000.
Den växande industrin under 1800-talet där man kunde med hjälp av ångkraft och järnvägar transportera varor och människor mycket snabbt. Stockholm började växa. Det fanns ett behov av större arbetskraft. 1856 passerade invånarantalet 100 000 personer. Många från landsbygden som hade svårt att försörja sig flyttade till Stockholm där man bokstavligen skrek efter arbetskraft. Det pågick en stor hungersnöd i Norrland på 1840-talet och människorna flyttade därifrån. Utvandringen till Amerika nådde sin höjdpunkt 1880. De som inte kunde eller inte ville flytta till Amerika flyttade istället till stockholm. 1875 hade invånarantalet passerat 150 000 och mot slutet av 1890-talet hade det dubblerats till 300 000 invånare. Nu började inte bara Stockholm stad utan även förorten en bit ut började också locka personer. De områden som växte var solna, sundbyberg, djursholm, lidingö, nacka osv. Men samtidigt pågick en utvandring till Amerika. Mellan 1840 och 1930 hade totalt 1,3 miljoner svenskar utvandrat till Amerika.
En annan förklaring till den ökade befolkningen var också att medellivslängden förlängdes. På 1950-talet hade invånarantalet passerad 500 000 invånare och på 1970-talet bodde drygt 750 000 personer i Stockholm. Stockholm kändes nu fullt och människorna började expandera i relativt nya områden. Områden som Haninge, Tyresö, Huddinge, Botkyrka, Nynäshamn, Täby började växa fram. Miljonprogramsområden började byggas ut. 1980 hade stockholm 53 400 invånare som hade utländskt medborgarskap. motsvarande 8,3 % av befolkningen, siffran ökade 1995 till 72 500 som motsvarade 10,2 %. Det fanns ett stort och växande behov av arbetskraftsinvandring. Det finländska inslaget var stort. 1995 var 14500 av de 72500 utländska medborgarna finländare.
Stadshuset är ett av Stockholms mest berömda landmärken. Den är ritat av Ragnar Östberg och blev färdig byggd 1923. Byggnadskomplexet är rikt utsmyckat med allt från Stockholms skyddshelgon S:t Erik och figurer som rör sig när klockorna spelar ”Örjanslåten” via en rad olika konstverk till minnestavlor över personligheter som kompositören Frans Berwald, sångaren Jenny Lind, uppfinnaren Alfred Nobel och friluftsmuseet Skansens skapare Artur Hazelius.
Snett över Hantverkargatan ligger serafimerlasarettet, som öppnades redan 1749 och då var Sveriges första allmänna sjukhus, från 1752 drivet i Serafimerordens regi. 1816-34 byggdes Garnisonssjukhuset som ett behov av militärsjukvård. Men man tog även emot civila patienter, verksamheten bedrevs ända fram till 1950-talet. Idag disponeras byggnaden av Stockholms regions politiska ledning.
