Hz. Enes bin Malik berättar om profeten som besökte en sjuk man. Mannen hade magrat, huden hade börjat flagna och såg uttorkad ut. Profeten frågade mannen om han brukade be om något speciellt från Allah. Då sa mannen att han brukade be till Allah om att alla hans synder som han har begått skulle bestraffas här i jorden och inte lämnas kvar till domedagen i livet efter detta. Profeten svarade denna man att det är bättre om han ber på detta vis istället ”Min Allah! Ge oss av det goda och fina i denna värld, Och likaså i ahiret, ge oss av det goda och fina! Och skydda oss från eldens plågor!”. Mannen började därmed be på detta vis och kunde få tillbaka sin hälsa.
Som muslim tror man på livet efter detta. Man tror på domedagen. Man tror på paradiset och helvetet. Men den tror innebär inte att vi inte kan önska oss saker i denna värld. Man behöver som muslim göra rätt för sig. Innebörden av en hadith som profeten säger är att den person som hjälper människorna, den som bidrar mest till mänskligheten. Det är också den person som är mest uppskattade.
En muslim lever i balans mellan denna värld och tron på ahiret, livet efter detta. I en hadith (e-bidaye-8/7) säger att ”Att dyrka sina begär och följa efter de kommer vilseleda dig från hakk (den sanna vägen). Långsiktiga handlingar däremot kommer få dig att glömma om ahiret.” Man behöver alltså kunna styra sina begär, man bör inte överkonsumera, inte slösa. Dessa handlingar kan få oss att komma ifrån tron och sanna vägen. Samtidigt finns det också en risk med att göra långsiktiga planer, man gör planer om 10-20 år när det inte finns en garanti för att man ska leva så länge. Med det är risken att man får en känsla av att vara odödlighet. Man skjuter upp dem vikta handlingarna inom religionen som man bör göra när man kan och inte låta det få vänta. En typisk sådan handling är att åka på Hajj, pilgrimsresa. Det är när man åker till Mekka. Många väntar med den uppgiften tills man blir äldre, många gör det när man är gammal. Medan det är bättre att kunna göra det när man är pigg och frisk.
Just överkonsumtion är idag något som pågår mycket. Det är bra för ekonomin. Men har även en del negativa följder. Eftersom fokus ligger nu på Islam så ger vi ett exempel ifrån boken. Hz. Aise, profetens hustru hade tagit på sig en ny klänning, en fistan. Hon stod och kollade på sig själv, hon tyckte om klänningen och hur den passade henne. Hennes pappa Hz. Abu Bakr frågade vad hon kollade på och att Allah inte skulle bevaka henne med sin nåd om hon fortsatte göra sådär. ”Varför det?” frågade hon. Då svarade Hz. Abu Bakr ”Vet du inte att om en person på grund av en materiell sak börjar känna sig finare än andra, och har den känslan inom sig, då kommer Allah tills man ändrar sitt beteende och kommer bort ifrån dessa tankar ta avstånd ifrån den personen”. Efter det tog hon av sig klänningen och gav bort det till andra behövande.
Är självsäkerhet något dåligt? Det beror på skulle man nog kunna säga. Om din självsäkerhet gör att du känner dig överlägsen, bättre än andra. Det är inte ovanligt att man idag köper märkesvaror just bara för att ge den typen av signaler. Det är en handling som inte är accepterad inom Islam. Det finns omständigheter då detta tillåts, att visa sin styrka och överlägsenhet. Men inte generellt. Framförallt inte åt personer som är svagare än dig. Att motverka detta är ett sätt att styra sina begär. Att styra sina begär inom Islam handlar inte bara om lust och kontroll utan innefattar även andra handlingar.
Hz. Aise såg att profeten var glad en dag. Hon bad honom be för henne. Profeten sa ”Allah, förlåt Aise´s tidigare och kommande synder vare sig de är kända eller okända”. Aise blev så glad över hans bön att hon log och skrattade av lycka. Profeten frågade ifall hon tyckte om hans bön så mycket. ”Hur kan jag inte tycka om dina böner”, svarade Hz. Aise. Efter det svarade profeten att just denna bön gör han efter varje Namaz, bön för hela ummah, muslimerna. Att vara muslim är att leva mellan hopp och hopplöshet. Som muslim får vi aldrig tappa vår hopp. Samtidigt får vi heller inte vara alltför självsäkra. Vi ser därför båda exemplen. Det gör att vi ständigt blir påmind. Hamnar vi i situationer där allting känns hopplöst så blir vi påmind om att inte tappa hoppet. Det kan också vara tvärtom, beter vi oss på det sättet där vi lever väldigt självsäkra, som om vi vore odödliga så blir vi påminda om att det inte är så.
Situationen med Covid-19 har varit en stor uppvaknande för oss alla. Utifrån ens egen bakgrund har man hanterat situationen olika. Men en sak är säker som jag tror att alla kan vara eniga kring. Det är att även om vi lever i en århundrade där vetenskapen har kommit väldigt långt så har vi begränsade resurser för att förhindra pandemier, naturkatastrofer etc. En liten virus som knappt går att se med en mikroskop visar sin makt. En sån liten organism kan självfallet inte ha skapat den makten av sig själv. Det ligger en skapare bakom den. Vi bör alla fundera oss om det är en slump? Eller om viruset var något som mänskligheten förtjänade?
Många relationer sätts på prov, både individuella men även nationella. Man ser hur myndigheterna agerar. Man analyserar vilka prioriteringar som görs och inte görs. Varje liv som går bort gör ont. Våra tankar går till de sörjande.
Det finns också de som agerar solidariska under dessa stunder. Personer med sjukvårdskompetens inom andra yrken väljer att tillfälligt arbeta inom sjukvården. Privatpersoner och organisationer tillverkar skyddsutrustning som man delar ut till sjukvården. Volontärer erbjuder att handla åt riskgrupper. Det finns också de som gör en politisk fråga av dessa. Man nedprioriterar äldre, icke svenska. De goda handlingarna liksom de onda handlingarna kommer vi inte glömma.
