Dessa texter bygger på den turkiska boken ”Hayatu´s Sahabiyyat”. För att få en mer sammanhängande historia är det bra om man börjar läsa de tidigare texterna från dag 1 i kronologiskt ordning. Ibland lägger jag till egna reflektioner men försöker i den mån det är möjligt undvika det. För att låta er läsare bilda en egen uppfattning. Boken är lite unik på det sättet att man har gett stor plats för de kvinnliga sahaben.
Hz. Eslem var Hz. Ömers betjänt, han berättar om en händelse som inträffade. Hz. Ömer var ute och gick en kväll när han såg en kvinna med sina barn samlad runt en gryta. Barnen grät och det såg ut som kvinnan värmde något i grytan, kvinnan brukade röra om lite då och då i grytan. Hz. Ömer gick fram till de och frågade varför barnen grät. Kvinnan bad han kolla i grytan och sa ”Som du ser så innehåller grytan bara vatten, jag försöker lura barnen, rör om i grytan som om jag lagar något i hopp om att de snart ska somna”. Hz. Ömer blev rörd om händelsen. Han gick därifrån och sa att han skulle återkomma. Samhället var uppbyggd på det sättet att människor som villa skänka pengar, betala sadaka. Sadaka är pengar/gåvor som man ger bort till behövande. Dessa samlades in i en förråd och delades ut till behövande. Hz. Ömer gick till det förrådet, samlade på sig livsmedel i en säck. I säcken hade han fyllt på med mjöl, socker, olja, dadlar, kläder och lite pengar. Han bad sin betjänst Eslem lägga upp säcken på hans rygg. Eslem erbjöd honom att hjälpa honom bära säcken. Men Hz. Ömer blev arg och sa att detta är hans ansvar. Han är skyldig att hjälpa dessa personer som han är ansvarig över. Hz. Ömer gick tillbaka till familjen. Han lagade mat åt familjen med de sakerna han hade tagit med sig, han matade barnen med sina egna händer.
Man han gick inte därifrån, utan satte sig en bit bort och iakttog när barnen denna gång skrattade och lekte. Han frågade Eslem om han visste varför han satte sig en bit bort och kollade på dem efteråt…. Hz. Ömer fortsatte, han hade tidigare sett de barnen gråta och nu ville han inte gå därifrån förrän han såg de barnen skratta och lekte med varandra. Detta skulle lätta på hans samvete, det hade inte känts bra att se barnen gråtandes sådär.
När man hjälper en person, till exempel ger bort sadaka till fattiga så är egentligen det optimala att den som ger bort och den som tar emot ska inte veta om det. Detta för att den som tar emot ska inte känna en skuldkänsla eller en känsla av undergivenhet. Systemet bygger därför att de hjälpen samordnas på det sättet att den som vill ge sadaka lämnar det i förvar hos förrådet. och den person som har behov önskar sig att ta ifrån förrådet.
Brukade profeten hjälpa till med hushållssysslor? Den frågan fick profetens hustru Hz. Aise. Hon svarade att att profeten brukade hjälpa till i familjen. Han lagade sina skor och kläder när det behövdes.
Det finns en myt om att muslimska män inte lagar mat. Hz.Ömer stod bredvid en kvinna som lagade efterrätt ”Bulamac”. En efterrätt som består av mjöl, socker och smör. Hz. Ömer tog skeden från kvinnan och började visa henne hur man lagar efterrätten. Hz. Hisam som var i närheten hörde hur han instruerade kvinnan om att först låta vattnet koka och därefter tillsätta mjölen långsamt portionsvis. Då kommer det bli enklare att röra om, och ger bättre smak. Då slipper du även få klumpar sa Hz. Ömer.
Men det är klart att det finns uppdelning på en del arbetsuppgifter. Tidigare nämndes exempelvis betydelsen av att fostra sina barn. Och att den viktigaste ansvarsrollen som en mamma har är att bidra till det.
Esma Binti Yezid är en kvinnlig Sahabiyen. Hon gick som representant för andra kvinnor fram till profeten. Hon började först med att deklarera att det inte fanns några tveksamheter om att profeten är Allahs sändebud över män och kvinnor. Hon berättade att kvinnorna oftast stannade hemma, väntade på sin man, födde deras barn, klädde sig heltäckande och följde de regler som var uppsatta. Hon jämförde det med männen som fick göra det som ansågs ge mer akhida. Männen går till fredagsbönen, ber med församlingar, besöker de sjuka, deltar på ceremonier, åker på hajj och gör jihad. Men när de befinner sig på jihad så är det vi kvinnor som tar hand om deras tillhörigheter, ordnar med kläder till de, tar hand om deras barn. Är inte vi delaktiga i deras akhida? Frågade hon. Profeten svarade att kvinnan är den som håller i familjen. Kvinnan har egenskapen att kunna ytterst bidra till att leva tillfredsställd med sin man. Om man kan uppnå det i en familj så är det likvärdigt mot allt det din man genomför i akhida. Esma Binti Yezid blev glad för den nyheten och gick till de andra kvinnorna för att informera om detta.
Familjen har en viktig roll inom Islam. Det är viktigt att man är överens mellan man och hustru. I en hadith sägs det att om en hustru dör. Och om den frun har haft en god relation med sin man där mannen är tacksam över henne så kommer frun till paradiset.
Hz. Ömer som haft kalifattronen brukade väldigt ofta rådfråga kvinnor, lyssna på deras åsikter. Att man rådfrågar, kallas för Shura och har en viktig roll inom Islam. Det var också vanligt att i många fall följde han de råden han fick ifrån Shuran.
