Ramadan dag 5

Hz. Aise, profetens hustru och dotter till Hz. Abu Bakr fick två säckar fulla av pengar. Av de pengarna delade hon ut skålar fylld med pengar till de behövande. Det inträffade en dag då hon var fastande. På kvällen hade pengarna tagit slut och hon kom hem. Hon skulle bryta sin fasta. Iftar kallas den kvällsmåltiden som man äter när man har fastat en hel dag och får åter börja äta igen. Hennes betjänt hämtade bröd och olivolja till henne. Betjänten sa att det hade vart bra om hon hade sparat en del av pengarna till henne så att hon kunde servera bättre mat till henne. Hz. Aise svarade att det inte var till någon nytta att klaga nu, hade hon blivit påmind tidigare så hade hon kunnat spara en del till mat.

Det var vanligt att säckar fulla med pengar hamnade hos Hz. Aise. Det kunde vara allt ifrån gåvor, men även tillgångar som hade erövrats. Trotts dessa tillgångar så valde man att leva ett primitivt liv. Det är också den typen av levnadssätt man hör omtalas om dem. Profeten och en del sahaben brukade fasta när man lika gärna visste om att det inte fanns tillräckligt med mat. Ibland knöt man fast stenar runt midjan som tröstade ner hungern.

När vi hör om deras livsstil så känns det långt ifrån sanningen för oss. Eftersom vår dagliga levnadssätt skiljer sig så långt ifrån deras levnadssätt. När dessa personer bryter fastan med bröd och olivolja så låter vi våra matbord fyllas av maträtter. Ibland så många rätter att det inte ens får plats på matborden. Jag ställer då frågan om vi verkligen lyckas få lika mycket sevap. Sevap är belöning som Allah kommer ge en för en god handling.

Men Hz. Aise´s handling var inte ovanligt då. Det berättas om att hon gav bort sin sista bröd till en behövande som knackade på hennes dörr. Det berättas också om att Hz. Aise gav bort pengar till behövande när hon själv gick runt med kläder på sig som var slitna och bestod av överlappningar som täckte för håligheter.

 

Hz. Ebu Ömer Dimeski, Ebu Abdullah bin Cela och några till var på väg till Mekka. De hade vandrat i några dagar utan mat. De träffade en kvinna i Sahra som hade en get med sig. De frågade ifall de fick köpa geten och frågade vad den kostade. Kvinnan sa att geten kostade 50 dirhem. Då bad man henne om att ge de ett bättre pris och göra en god gärning. När de uppmanade kvinnan göra en god gärning så sänkte kvinnan priset till 5 dirhem. Männen bad henne sluta förlöjliga dem bara för att de bad om bättre pris och istället säga ett rimligt pris. Det kändes helt otroligt att gå ner i pris från 50 till 5 dirhem. Dirhem heter valutan som användes. Kvinnan lovade att hon inte förlöjligade dem. Eftersom de bad henne göra en god gärning så sänkte hon priser så mycket som hon kunde. Hade hon kunnat så skulle hon ge bort geten helt gratis. Hz. Ebu Abdullah bin Cela vände till sina reskamrater och frågade hur mycket pengar de hade med sig. Man fick ihop 600 dirhem och gav bort dessa pengar till henne. Reskamraterna fortsatte sin resa till Mekka därefter och mötte inte på några svårigheter alls under resan. Med Allahs hjälp hade allting gått bra.

 

Samhället vi lever i idag formar oss till att leva inom vissa ramar. Det är väldigt svårt att göra något utanför ramen. Man blir väldigt ensidig. Man jobbar fasta arbetstider där varje minut räknas. Man har sina rutiner om när man vaknar, sover, tränar, träffar sina vänner. Så fort det inträffar något utanför planen så raserar hela systemet. Det känns så i alla fall. Ett sånt liv kan ibland göra att man glömmer bort sina värderingar. Man glömmer bort solidariteten mot andra medmänniskor. Jag jobbade på ett mindre samhälle på ett apotek. Apoteket stänger klockan 18. Det kom en kund ca 18:05 när jag redan hade avslutat datorn och börjat avsluta för dagen. Kunden stod utanför och det märktes att han hade sprungit. Närmaste apotek låg ca 4 mil bort. Jag öppnade apoteket och såg till att kunden fick sin medicin, antibiotika som han nyligen hade fått ifrån akuten. Kunden var tacksam och kunde gå hem. Varje god gärning vi gör kommer tillbaka till oss på något sett. Eftersom Allah lovar oss det. Man behöver då egentligen ta vara på alla möjligheter som man får för att göra goda handlingar. Man behöver tävla med varandra om att göra flest goda gärningar. Ju fler goda gärningar man gör desto större belöning kommer man att få. Dessa goda gärningar håller också borta olyckor ifrån oss och skyddar oss i vår vardag.

 

Ett av sahaben kom fram till profeten helt utsvulten. Han var hungrig och såg helt sliten ut. Profeten skickade en person hem för att se om man kunde erbjuda något att äta. Men det fanns inget mat hemma. Då frågade profeten församlingen om någon av sahaben kunde bjuda hem denna person ikväll. Ett av sahaben sa att han kunde göra det. De gick hem tillsammans. Mannen sa till sin fru att detta var profetens gäst och man ska bjuda honom av allt det man har hemma. Hustrun sa att det bara fanns mat som var undanlagd för barnen. Utan att gästen visste om det så kom paret på idén att man skulle uppehålla barnen så att de la sig tidigare ikväll. Efter att barnen somnade så satt man sig vid maten. Man släckte ljuset så att det blev mörkt i rummet. När gästen i själva verket trodde att alla tre åt av maten så var det bara han själv som åt. Den natten sov alltså även paret hungriga. Men efter den händelsen kom det en uppenbart ayeth i koranen som berömmer deras agerande. Surat-AlHashr ayeth 9 ”[Till dem hör också] de som var bofasta i staden och antog tron före [utvandrarnas ankomst, och som] med kärlek bemötte alla som sökte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvärtom gav dem företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar. De som värjer sig för girighetens [frestelser] – dem skall det gå väl i händer.”

 

Sahaben delade med sig med andra även om de själva inte hade så mycket att ge.