Hz. Aise var profetens fru och Hz. Abu bakrs dotter. I samband med ett hemfärd ifrån en resa med många andra hade Hz. Aise hamnat efter och blivit ensam. Eftersom hon inte kunde hitta hem själv så väntade hon på att någon skulle upptäcka att hon saknades och skulle komma och hämta henne. Då kom ett av sahaben Safvan som såg Hz. Aise av en slump och hjälpte henne hitta hem. Då började en rykte sprita sig i området om att Hz. Aise hade varit otrogen. Hz. Aise blev väldigt ledsen av situationen och bad om lov för att flytte hem till sin pappa Hz. Abu Bakr. Profeten hade sagt att om Hz. Aise talade sanning så skulle Allah genom en uppenbarelse visa det för alla. Hz. Aise visade stor sabr, tålamod under den perioden. Det var under den perioden som Suran-Nur, vers 11-20 uppenbarades. Det var ett bevis som visade att Hz. Aise var oskyldig och att anklagelserna inte stämde.

”Det var en grupp av era egna som spred det illvilliga förtalet. Men anse inte detta som ett ont; nej, det är tvärtom ett gott för er! Var och en av dessa [ryktesspridare] skall stå till svars för sin del i denna synd och den av dem som bär huvudansvaret har ett hårt straff att vänta.

Alla troende män och kvinnor borde – då de hör sådant [tal] – tro det bästa om varandra och säga: ”Detta är en uppenbar lögn.”

Varför [har ni] inte [krävt] fyra vittnen som stöd [för anklagelsen]? – Eftersom de inte hade vittnen är det nu de som inför Gud är lögnare.

Om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er i detta och det kommande livet, skulle förvisso ett hårt straff drabba er för allt [förtal] ni sprider,

då ni tar upp på era tungor och för vidare med era munnar sådant som ni inte vet något om; ni anser det vara obetydligheter, men inför Gud är det allvarliga ting.

Om ni ändå hade sagt, då ni hörde [ryktet]: ”Det är inte rätt av oss att tala om detta. Stor är Du i Din härlighet – detta är avskyvärt förtal!”

Gud varnar er för att någonsin återfalla i denna [synd] om ni är [sanna] troende.

Gud klargör [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis.

De som gärna ser att skamligt förtal sprids mot de troende har ett plågsamt straff att vänta i denna värld och i det kommande livet. – Gud vet, men ni vet inte [hela sanningen].

Ja, [vad vore ni människor] om Gud inte visade er godhet och förbarmade sig över er och inte i Sin barmhärtighet ömmade för er?”

Hz. Aise hade blivit jätteglad. Mest glad för att Allah ville sända verser i suran som refererades till hennes situation. Hon tackade Allah för detta.

Exemplet visar oss hur fult det är med anklagelser. Det visar oss också att för att en person ska bli dömd/anklagad för otroget så behövs det minst fyra vittnen. Om inte man har fyra vittnen så kan man alltså inte kalla en person för att ha varit otrogen. När man även hör om en sådan anklagan för en god person så ska man också kunna säga att det är inte rätt att tala om detta för denna person som är en bra muslim, människa.

Många hadith och kunskap inom Islam har återberättats tack vare den information man har erhållit från Hz. Aise.