Müslimerna vandrade till Habesistan, nuvarande Etiopien, där ansågs den kristna kungen Necasi som en rättvis ledare som tillät muslimerna utöva sin religion i fred. Ümmü Seleme berättar den första perioden så här ”Vi blev grannar med den bästa grannen Necasi. Vi kunde be till Allah utan att bli förtryckt för vår religion. När Kureyssläktet i Mekka fick reda på att vi fick utöva vår religion i fred så skickade de gåvor till kungen Necasi och hoppades på att Necasi skulle ändra sig och lämna över oss muslimer tillbaka till Mekka. Men Necasi accepterade inte deras bud och tillät oss fortsätta utöva vår religion i fred”

När allting blev bättre i Mekka. Så skickade profeten brev till Kungen Necasi där man skrev att muslimerna nu kunde återvända till Mekka. Då hade man ordnat två fartyg som kunde hjälpa muslimerna transporteras tillbaka.

Just händelsen med Habesistan och Necasi spelar en viktig roll. Eftersom detta inträffar under en period då muslimer får utstå svår förtryck. Då framkommer Habesistan och dess styrande Kung som en trygg plats. Det är ett svårt politiskt beslut att kunna ta emot människor från ett främmande land med främmande religion. Inte bara att ta emot utan att även kunna tillämpa denna frihet som man utlovar och ge den beskydd som är nödvändigt är också ett stort beslut. Men Necasi var en troende kristen som visste att det var viktigt att hjälpa människor i nöd oavsett religion. Han var villig att ge beskydd för den som eftersökte av den anledningen.