Nu har första dagen passerat. Ramadan är en månad som muslimerna ser fram emot. För den som inte är muslim så kan man tro att Ramadan är en jobbig månad för muslimerna. Men det är egentligen tvärtom då den gemenskap, omtänksamhet och närhet till Allah är en känsla som får en att känna sig tillfredsställd. Just första dagen är lite speciellt då en del brukar säga att törsten och hungern känner man av som mest första dagen. Medan en del andra brukar säga att den känslan brukar komma mot slutet av Ramadan månaden som starkast.
Inom islam ska de som har möjlighet att hjälpa fattiga människor göra det. Ordvalet ”hjälpa” till viss del är en fel benämning eftersom det är en plikt att man gör det. Så, i själva verket tillhör den mängd hjälp man ger bort egentligen den behövande redan. Du ser bara till att genomföra detta så att de får sin del. Många organisationer hjälper till med fördelningen av de pengarna. Under Ramadan betalar man en sådan avgift som går till fattiga, den avgiften kallas för ”fitr” och betalas av familjemedlemmar ca 100kr/person.
Sahaben finns omtalad i koranen. De förekommer i flera avsnitt. Ett av avsnitten heter Al-Ahzab, i ayeth nummer 23 och 24 står det: Bland de troende finns det män som håller fast vid de löften som de har avgett inför Gud; av dem har några fått ge sina liv; andra avvaktar [sin tur] utan att vackla i sin beslutsamhet.
Gud [låter människorna utstå dessa prövningar] för att belöna de sanna för deras trohet mot sina löften och, allt efter Sin vilja, straffa hycklarna eller godta deras ånger; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
Sahaben är utvalda av Allah för att hjälpa profeten i hans uppdrag och stötta religionen. De representerar religionen och lever som en muslim. Det innebär att det sahaben gör är också bra hos Allah. Samtidigt när det är uppenbart att de ser en handling som något dåligt så är det också något dåligt enligt Allah. Hz. Abdullah ibni Ömer (r.a.) berättar under en predikan att om man mot all förmodan ska välja en förebild att följa efter så ska man välja bland de redan avlidna. Han syftade på sahaben. Sahaben gick på den sanna vägen, de hade en ahlak som var bland det bästa. Ahlak har inte en direkt översättning till svenska utan brukar närmast översättas till etik och moral. Ahlak beskriver uppförandet i enlighet med vad islam förespråkar.
De kvinnliga Sahaben ville bli ihågkommen som bra muslimer. De ville bli omtalad som en bra hustru och en bra mor. Man gjorde sitt yttersta för att lyckas med detta. Något annat var heller inte lockande för dem. Deras beteenden och agerande i de olika situationerna har gjort att dessa personer blivit omtalad, omtyckt och efterlämnad en fin intryck. Dessa kvinnor var medvetna om att det var de som fostrade morgondagens individer. Deras barn uppfostrades till att bli bra ledare och muslimer. Man kan därför säga att bygget av ett samhälle började med dessa kvinnliga sahaben och hur de uppfostrade sina barn. De kvinnliga sahaben gjorde många uppoffringar. Flera av de reste till nya länder och bidrog till att berätta om Islam och bidrog således till dess tillväxt. Islam lägger en stor vikt och betydelse i kvinnans uppfostrande roll av barnen. Det är ett uppdrag som anses vara bland det viktigaste för en fungerande samhälle. Kvinnorna anses ha mer inflytande över barnen. Det innebär egentligen att om man vill få till en förändring i ett samhälle så ska man först övertyga kvinnorna, som i sin tur kan forma den kommande generationen. Inom nutid talas det mycket om den bristande uppfostran, som i grunden då beror på den ändrade mentaliteten. Den viktigaste utbildning som ett barn kan få under sitt liv är egentligen en god uppfostran från sin mor. Med dessa meningar avslutas förorden till boken ”Hayatu´s Sahabiyyat” och första kapitlet börjar……
”Hayat´s Sahabiyyat” påminner oss om hur dessa personer levde. Ibland skäms man över sina egna mindre bra beteenden. Men förhoppningsvis så kommer detta leda till att man kommer göra flera goda gärningar och beteenden i framtiden. Det är bättre att man har möjligheten att skämmas för sina dåliga handlingar här i livet, så att man kan få en chans att ändra på det och be om förlåtelse. För det är bara genom våra goda handlingar som vi har mod nog för att se dessa personer i ögonen när det eviga livet börjar efter detta. Möter vi dessa personer med en massa dåliga handlingar i bagaget då kommer vi inte kunna se dem i ögonen på grund av den skam man känner. Men nu är det inte för sent att ändra på oss. Bli bra muslimer, således bra människor. Ibland skäms man över sina handlingar, synder så mycket att man tappar hoppet. Det är fel att tänka så, Allah är den som är förlåtande för den som vill få sina synder förlåtna.
Sahaben, profeten och hans familj levde ett primitivt liv med begränsade resurser. Trotts att flera av sahaben var rik, profeten fick bland annat väldigt ofta gåvor och hade tillgång till medel som hade skänkts bort. Men ändå så gjorde man ett aktivt val där man inte använde dessa medel för eget bruk. De tillgångarna var tänkt för att användas i Allahs namn. Redan från början, när antalet muslimer fortfarande var enstaka så var man medveten om att muslimer var en grupp med stor tyngd i samhället. Muslimerna var inte en grupp som man kunde bortse ifrån eller inte räkna med. De lämnade ett avtryck efter sig när de besökte olika kungligheter för att berätta om Islam. Man var med och bestämde dagordningen och påverkades inte av de rikedomar som fanns runtomkring. Islam lyckades beröra människors hjärtan. Det var också så man ville att Islam skulle expandera. När man såväl hade vunnit människors hjärtan så var det inte heller svårt i nästa steg att styra ett område eller en nation.
Hz. Abdullah Ibni mesud, ett av sahaben berättar i samband med en predikan för de muslimer som lyssnar på honom ”Ni fastar mer än ashap, ni ber mer än dem, och arbetar mer än dem. Men dem var ändå bättre än er”. Ashap är den församling som deltagit i profetens böner under hans tid. Vad vi förstår av texten så sker detta en ganska nära period då profeten levde för en grupp muslimer som inte sett profeten levande.
När församlingen hör vad Abdullah Ibni Mesud säger så frågar de honom ”varför?” Då svarar Hz. Abdullah Ibni Mesud ”Dem var inte lika fast vid det världsliga som er, dem brydde sig mer om ahiret, alltså livet efter detta”.
Människorna redan efter så kort tid efter profetens bortgång börjar bli mer fast vid det världsliga. Men samtidigt så framgår det att man fastar och ber mer…… Man lyfter upp i sammanhanget att ett liv där man blir mer världslig tar oss längre ifrån tron om ahiret, livet efter detta.
