Nu har en tredje del av Ramadan passerat. Dagarna blir längre i Sverige, likaså tiden för man fastar under dagen. Allah underlättar för den som fastar.

Hz. Abdullah Ibni Mesuds hustru Zeyneb berättar att när Abdullah hade vart ute och skulle komma hem så stannade han först ute en stund utanför bostaden. Han brukade hosta och göra ljud så att han slapp se något olämpligt när han kom hem. Det var en dag så Zeyneb satt hemma tillsammans med en äldre kvinna, som gjorde en ”muska”, Muska är en liten pappersrulle som man skriver olika verser på som man bär med sig runt halsen oftast. Zeyneb hade blivit sjuk, hon hade fått mässling och hoppades på att det här skulle bota henne. När Zeyneb hörde att Abdullah stod utanför bostaden gömde hon den äldre kvinnan under sängen. Abdullah kom in i bostaden och såg snöret runt Zeynebs hals. Han frågade vad det var för snöre. Zeyneb förklarade att det var en snöre som skulle hela henne. Abdullah blev arg och drog loss snöret och sa att Abdullahs släkt inte skulle vara bland de vilseledda.

Det finns många liknande symboler som man tror har en andlig helande effekt. I Turkiet bland annat så finns det en blå ögon som är droppformad. Man tror exempelvis att en sådan symbol håller ifrån onda ögon, det vill säga skyddar dig ifrån negativa, andlig påverkan. Den typen av tro är vilseledande då det leder till att man eftersöker helande ifrån saker som är verkningslös. Däremot inom islam så tror man på en andlig kraft, man tror att om en person talar illa om en så kan det få negativa konsekvenser för en. Men det stora skillnaden är egentligen att man alltid ska eftersöka helande ifrån Allah och inte ifrån någon annan. Det finns många verser inom koranen som skyddar en. Många av de verserna läser man redan dagligen i sina böner när man ber fem gånger om dagen. Med andra ord, en muslim som ber fem gånger om dagen är under Allah´s beskydd redan.

Zeyneb frågade Abdullah varför han sa detta och gjorde som han gjorde. Zeyneb berättade om tillfället då hon hade ont i ena ögat, och därefter gick till en så kallad helande judinna som hade helat hennes öga, som blev bra därefter. Abdullah sa att den typen av tro är djävulens sak. Abdullah sa att det är tillräckligt för en att läsa en dua som profeten brukade göra, ”Människornas skapare, för bort sjukdomen, hela oss, du är den enda som kan hela oss. Det finns ingen annan än dig som kan hela oss. Hela oss på ett sätt så att det inte blir kvar någon spår av sjukdomen”.

Det finns många sjuka nu, må Allah underlätta deras sjukdom för dem. När man lider av en sjukdom så utlovar Allah att rena dig från dina synder eftersom du redan har lidit. På det sättet så tror man på att när livet efter detta börjar så kan man komma dit fri från tidigare synder.

Vi lever under en period där de flesta sjukdomarna har en relativ bra behandling. Man har betydligt mer kännedom om de olika sjukdomen och vet således mer om vad man behöver göra eller undvikas.

Hz. Imam Hasan, Hz, Imam Hüseyin och Hz. Abdullah bin Cafer var på väg till Hajj, Mekka. De hade lastat på sin kamel med mat och andra saker som de skulle behöva under resan. En pilgrimsfärd kunde ta flera dagar, veckor, månader beroende på vart man kom ifrån. På vägen hade deras Kamel gått bort ifrån de. De stod nu utan mat och andra tillhörigheter. De fortsatte ändå sin resa mot Hajj. De såg en tält på vägen. De hade blivit hungrig och törstig. De gick fram till tälten. Där satt en äldre kvinna. De frågade kvinnan ifall det fanns något att dricka som vatten, mjölk eller ayran? Kvinnan visade en get som fanns utanför, ni kan mjölka henne och dricka sa hon. De tre vännerna gjorde det…. Sen frågade de ifall det fanns något de kunde äta? Kvinnan visade återigen geten. Kvinnan erbjöd att laga mat åt de ifall de kunde hjälpa henne slakta geten. De åt tillsammans av maten och de tre vännerna fortsatte sin resa mot Hajj. Man sa till kvinnan att när de är tillbaka från Hajj, skulle hon uppsöka de i Medina så att de kunde betala tillbaka henne för gästvänligheten.

Kvinnans man som kom hem efter en stund och fick höra vad som hade hänt blev sur och tyckte att hustrun hade agerat fel.

Det hade nu gått en period. Den hjälpsamma familjen hade blivit fattigare och fattigare. Till slut blev de tvungen att flytta till Medina. Där arbeta de med att plocka gödselmedel som de kunde sälja vidare. Av en slump när kvinnan passerade Hz. Hasan´s bostad kände han igen henne. Han gick fram till henne och påminde om den hjälpen som kvinnan hade bistått dem med. Kvinnan kände inte igen Hz. Hasan till en början, men fick som gåva från Hz. Hasan 1000 dirhem och 1000 får. Han bad även henne besöka vidare Hz. Hüseyin tillsammans. De gick till Hz. Hüseyin som också kände igen kvinnan så fort han såg henne. Hz. Hüseyin frågade hur mycket Hz. Hasan hade gett henne i gåva. Hz. Hüseyin gav henne lika mycket, 1000 dirhem och 1000 får. De gick vidare till den tredje vännen Hz. Abdullah bin Cafer. När Abdullah fick reda på hur mycket de andra två hade gett henne i gåva så gav han kvinnan 2000 dirhem och 2000 får i gåva.

Kvinnan gick hem till sin man, som hade blivit sur för hennes tidigare handling. Hon sa att för deras svaga get som hon gett bort till gästerna hade nu hon fått tillbaka 4000 dirhem och 4000 får.

När man gör en god gärning så ska man göra det för att få akhida, man ska inte förvänta sig få något tillbaka ifrån människorna. Eftersom det är Allah som kommer ge din belöning för din goda handling. Den belöningen är alltid mycket högre än vad människor kan ge dig. Nu ska inte berättelsen ovan tolkas som att hon får en belöning tillbaka från människor. Det var Allah som skapade den möjligheten för henne så att hon kunde få sin belöning tillbaka på det sättet. Som muslim tror man också att den riktiga belöningen för sina goda handlingar, det får man i livet efter detta.