Det närmar sig slutet på min ambulerande tjänst och jag kommer sakna det. Inte själva jobbet utan möjligheten att träffa nya människor och besöka nya platser. Denna vecka har jag varit i Laxå och jobbat, ett samhälle utanför Örebro. Här finns en jättestor gräsfält där man spelar fotboll. Här samlas omkring 40 ungdomar varje kväll och spelar fotboll, nästan bara flyktingar.

Det är inte så enkelt för dessa personer att skapa kontakt med andra, inte minst på grund av språkkunskaperna. Men fotbollen har ingen språk. Jag samlade ihop ungefär 20 av ungdomarna igår och vi bestämde oss för att spela tvålagsspel. Några av ungdomarna var svenskar. Vi måste våga ta första steget och ta bort den stela attityden emellan.

Idag inträffade en liknande situation. Alla pratade lite mer med varandra. Det visade sig att det var ungdomar som härstammade från Etiopien, Eritrea, Somalien, Syrien och Afghanistan som majoriteten bestod av. Vi spelade fotboll tills det blev så mörkt att vi knappt kunde se varandra. När jag så väl kom hem tänkte jag på hur de främlingsfientliga personerna brukar säger att ensamkommande trakasserar svenska tjejer, att invandrare begår kriminella handlingar, att de försörjer sig på socialen och bara utnyttjar systemet. Ni vet det vanliga hatet som bara växer och växer…..

Hur ska vi mötas när den ena parten har så mycket hat inom sig?

Tro mig det skulle göra så mycket om du bara kunde gå fram och hälsa på en flykting, bara säga ”Hej”. Men, till och med det snålar vi med.

De personerna som skapar detta hat inbillar sig väl om att flyktingar åker på solsemester varje sommar, att de har på sig kläder från Björn borg, åker Volvo, bor i en Villa och har en Iphone 6s i fickan. Jag såg det idag, Vi var 40 personer på gräsfälten och hade totalt med oss 3 bollar. En av de var min, en boll från biltema som kostade 70-80 kronor. Den andra bollen liknade mer en platsboll och den tredje såg väldigt sliten ut. Jag kände mig glad för att jag inte tog med mig min adidasboll. Det var tillräckligt att jag hade på mig en adidaströjja och byxor.

Du som har de hatiska tankarna om flyktingarna, dags å vakna nu. Dessa personer är så ödmjuka och generösa. Det är oftast personer som har upplevt mycket hemska saker men trotts det så skulle de dela med sig mycket mer än vad många andra skulle göra. De flesta är så tacksamma för den stöd och hjälp de får här. Hur många av oss är tacksamma idag egentligen? Vi klagar på allting, till och med på vädret, antingen är det för varmt eller så är det för kallt….. Inser du inte att du genom din hat bidrar till mer hat i samhället.

Det som skrämmer mig mest av allt är ändå att dessa personer kan råka illa ut, det finns alltid en sannolikhet att de hamnar på dåliga vägar. Men i så fall borde vi först vara självkritiska och själv tänka efter hur mycket vi egentligen har försökt hjälpa de att komma in i samhället? Har vi någonsin hälsat på en flykting? Du kanske ska ha som mål att du ska hälsa på alla människor du träffar imorgon? eller åtminstone le…. Är det för mycket begärt utav en medmänniska?….