När Alby en gång i tiden bestod av enbart tiotalsfamiljer så ansågs det vara en uppehållsplats för resande. Alby var känd för sitt gästvänlighet där väldigt många resande gärna tog en omväg bara för att kunna stanna till i Alby för att vila sig och äta något gott…. Idag känner jag väldigt många som gärna tar en omväg för att inte just passare detta område. Många kopplar ihop området med kriminalitet, arbetslöshet, slagsmål m.m.

Det finns mycket vi kan göra fast det är inte alltid så enkelt… Vi behöver nog börja med att tro på oss själva. Alla har minst ett mål eller idé i livet som man vill förverkliga. Oavsett hur svårt resan till målet blir ska man inte ge upp.

Lika mycket som jag tror på att alla har ett mål/idé tror jag också på att man kan förverkliga det om man vill.

Vi behöver arbeta tillsammans med de arbetande i kommunen. En lärare från medelklassen som ser förortseleverna som en grupp av arbetarklasselever utan framtid skall inte få undervisa i våra skolor. Vi behöver lärare som vill vara med och utveckla området inte avveckla.

Vi behöver förändra bilden man har av förorten. Många har bilden av att invånare i miljonprogrammet lever inte klimatsmart. Invånare i miljonprogrammet kanske inte köper lika mycket ekologiskt eller källsorterar som de borde. Men en invånare i miljonprogrammet åker kollektivt, har ingen bil, har sällan råd att göra en flygresa m.m. Vem är det som egentligen skadar miljön mer…. skillnaden är kanske inte så stor som man trodde, utan det handlar snarare om vilket perspektiv man har till det hela.

Jag tror att moderniseringen börjar snart i miljonprogrammet med en grönomställning med fokus på de tre hållbarhetsfrågorna; socialt, ekonomiskt och klimat/miljö.