För cirka sju år sedan var jag på ett möte. Det var på den tiden som jag inte var politisk aktiv ännu. Det var i stort sätt bara föreningsmänniskor som deltog på mötet och de flesta klagade på bidragsfördelningen eller bristen på föreningslokaler. Vi delades in i små grupper och började diskutera vad som var dåligt i området. Genom att identifiera bristerna skulle vi föreslå åtgärder.

Den yngsta deltagaren var en kille på 10år. Med stor sannolikhet så var han där med sin pappa eller mamma. När vi i gruppen frågade vad som var dåligt i området så svarade han något som inte alls diskuterades under mötet. Han sa nämligen att det är för mycket mobbning i skolan.

För mig var det en tankeställare. Jag bestämde mig redan då att arbeta mot mobbning aktivt. Mitt motto var att sa man inte nej till mobbning så har man accepterat det. Det är ganska många idag som säger att ”De bara är barn”, ”Det går över när de blir äldre”…. Men allting är inte så enkelt. Under arbetet vi har gjort så har flera personer som har blivit mobbad uttryckt att det här är något som sitter i resten av livet på något sätt. Att om man blir mobbad under en längre period så börjar man efter ett tag själv tycka att man förtjänar att bli mobbad för att man ser ut på ett visst sätt eller av någon annan orsak.

Ganska många barn går idag till skolan med en klump i magen. Vi gjorde den här filmen som en del av arbete mot mobbning. Jag delar med mig av filmen för att återigen påminna om ämnet. Viktigt att notera är också att alla som har varit med och gjort denna film är amatörer och har inte jobbat med film eller produktion förut. Vi hade aldrig lyckats förverkliga detta om inte vi hade viljan.